Globalisering Underifrån: Arbetsförmedlingen byter namn till kontrollenheten

---

Kategori: Prekarisering, osäkra arbeten, visstid & workfare

Under valborgsförmiddagen 2004 fick arbetsförmedlingen besök av en kommitté prekära arbetare som skulle byta dess något förvirrande namn till Kontrollenheten. Det var en aktion för att påvisa vad arbetsförmedlingens arbetsuppgifter syftar till och stötta de andra stackare som blir tvungna att utsättas för dess kontroll.

- "Det är ju inte direkt så att jag har fått ett jobb på arbetsförmedlingen, de hotar mig mest med att dra in min a-kassa om jag inte ställer upp med att torka toaletter på Scandic för en skitlön i tre veckor", säger en bitter prekär arbetare som deltog i aktionen.

Arbetsförmedlingen hade öppet i två timmar under valborg vilka aktivt användes för att förmedla ett tillrättavisande budskap; arbetsförmedlingen kan inte heta arbetsförmedlingen så länge den inte förmedlar arbeten utan istället pysslar med repressiv kontroll av arbetslösa. Så istället för att i vanlig ordning gå och låta sig kontrolleras gick de prekära arbetarna till arbetsförmedlingen för att inviga dess rätta namn. Så med skumpa, långa ironiska tal i perfekt sosseretorik och flygbladsutdelningen fick skärholmarna reda på vad arbetsförmedlingen numera heter. Det hela blev en lyckad manifestation och de skärholmare som befann sig i närheten blev lyckligt medryckta.

- "Detta är jättekul, vi säger: kom och sök ett skitjobb du inte vill ha, och folk omkring fattar vad vi menar och håller med. Det verkar som om ingen här tycker arbetsförmedlingen är ett härligt ställe man går till och får ett juste jobb förmedlat", säger Hilda i slutet av aktionen.

Samtidigt florerar det idŽer om att Sverige saknar tillväxt och måste skärpa sin arbetsmoral. Arbetare måste arbeta mer så företagen får det bättre och kan anställa fler. Men vad som saknas är en maktanalys och en kontroll på var pengarna egentligen hamnar. För inte går det dåligt för Sveriges största företag, som förövrigt slipper betala skatt på sina vinster. Istället för att låta företagens anställda och inhyrda behålla och dela den vinst som de producerar på sina arbetsplatser ska den gå rätt ner i aktieägarnas fickor. Dessa företag sätter vidare en större press på sin omgivning i form av arbetare, inhyrda och stat för att upprätthålla denna privilegierade ordning. Vi tror att det går dåligt och låter staten permanenta ett undantagstillstånd där arbetare får stå för ansvaret att rädda den lilla välfärd som finns kvar.

När det dessutom finns en god tillgång på ledig och kontrollerad arbetskraft kan arbetsköpare pressa sina anställda och inhyrda med att hota om uppsägning eftersom det alltid finns någon annan att ta in istället. Att vidare inte anställa någon utan bara låta sin arbetskraft komma och gå med projektanställningar eller andra typer av "flexibla" och "mobila" lösningar gör det ännu lättare att försätta arbetaren i en otrygg situation som är lätt att utnyttja.

Vad arbetsförmedlingen får för roll i detta är uppenbart; potentiell arbetskraft ska hållas kontrollerad och inte kunna sticka iväg eller förhålla sig kritisk när Sveriges sk. tillväxt (eller varför inte säga Sveriges profiterande företag?!) behöver den.

Bilder från aktionen: http://indymedia.se/mod/search/dosearch/..

---

FLYGBLADSTEXTER VI DELADE UT UNDER AKTIONEN:

Mindre arbete - mer fritid!

I Sverige är vi arbetare mycket produktiva. Vi har det relativt gott ställt; många av oss har råd med biobesök, tv-apparater, bil och nya kläder Under 1900-talet tillkämpade sig arbetare billig sjukvård, betald semester och dagis. Under sådana förhållanden är vi mycket produktiva, när vi är nöjda och pigga. Men under sista delen av 1900-talet började man ta ifrån arbetare detta; tandvården blev dyr, mindre personal i omsorgen, allmänna torg gjordes till privata gallerior och mänskliga mötesplatser försvann.

Samtidigt skulle vi vara flexibla, förväntas ställa upp med arbetskraft när som helst med vilka villkor som helst. Resultatet blev att de säkra inkomsterna försvann, deltids- och timsanställningar blev norm och klassklyftorna tydligare. Ungdomar under 25 år har redan hunnit vara superflexibla och kan ha haft ett tiotal jobb. Men under sådana omständigheter är vi inte lika produktiva, har det visat sig. Allt fler sjukskriver sig och mår dåligt, fler brott begås och alkoholismen ökar. Svaret blir mer disciplin: de löpande banden och stämpelklockorna är på väg tillbaka och arbetsförmedlingen har blivit kapitalets kanal för kommendering. Under hot att bli utan lön (a-kassa) tvingas man söka vilka skitjobb som helst, till och med praktikplatser utan riktig lön. De individuella handläggarna utövar kontroll över din fria tid och kan egenmäktigt dra in din lön när du inte "sköter dig".

Vad har arbetarna gjort för att förtjäna denna behandling? Redan 1919 började vi testa 8 timmars arbetsdag, det är snart 100 år sedan! Samtidigt har vår produktivitet ökar drastiskt, var och en producerar betydligt mer per arbetstimme. Storföretagen och staten har tjänat massor på oss - men vad har vi tjänat? All vår energi går till arbetet, det är nödvändigt med speciella konstnärslöner för att lusten och kreativiteten försvinner under de 8-9 timmarna man är på ett vanligt jobb. Det är oftast en ganska usel deal att gå till jobbet. Det är dock helt möjligt att införa 6 timmars arbetsdag eller 4 dagars arbetsvecka.

6 timmars arbetsdag nu!

Arbetsförmedlingen byter namn till KONTROLLENHETEN

Vi är här idag för att avslöja och inviga Arbetsförmedlingens rätta namn, kontrollenheten. Arbetslösa har för mycket tid över till att tänka på sitt liv och på samhället i stort. De kan t ex få för sig att vi skulle må bättre om vi delade på jobben och införde 4 dagars arbetsvecka. Sådana tankar blir ingen glad av och för mycket samhällskritik kan vara skadlig för produktionen, därför gäller det att hålla de arbetslösa sysselsatta. Det görs inte bara genom att tvinga de arbetslösa att söka jobb de inte vill ha, Kontrollenheten hindrar dem också att lämna kommunen utan att fråga om lov. Den bokar in dem på tidiga möten och drar in deras bidrag med jämna mellanrum för att hålla dem sysselsatta med triviala problem.

Kontrollenheten har till uppgift att i så stor utsträckning som möjligt kontrollera de arbetslösas liv och begränsa deras frihet. Under hot att bli utan lön (a-kassa) tvingas de söka vilka skitjobb som helst, till och med praktikplatser utan riktig lön. De individuella handläggarna utövar kontroll över den fria tiden och kan egenmäktigt dra in de arbetslösas lön när de inte "sköter sig".

Därför heter Arbetsförmedlingen numera Kontrollenheten. Kom ihåg att i ett Demokratiskt samhälle krävs en rigorös kontrollapparat, annars skulle ju folk göra vad de vill.

Hur skulle det se ut egentligen?