Papperslösa arbetare

---

Kategori: Prekarisering, osäkra arbeten, visstid & workfare

Vet ni hur många människor som dog i terroristattackerna mot en tunnelbanestation i Madrid den 11 mars? 191. Samtidigt som de militära konflikterna trappas upp i skuggan av terrorismen ökar kraven på att stärka de skyddande gränserna mellan "vi" och "dom". En allt hårdare invandringspolitik har på kort tid minimerat möjligheterna för ”dom” att kunna bo och arbeta legalt i något av EU-länderna. En av Berlusconis ministrar gick så långt som att föreslå att flyktingbåtar skulle beskjutas med kanon. Trots det betalar många människor fortfarande tiotusentals kronor för att bli smugglade genom kontrollerna. Vet ni hur många människor som har dött enbart i försöken att korsa Gibraltarsundet de senaste åren? Över 4000.

Det bor och lever i dagsläget ca 8 miljoner s k "papperslösa" i Europa. Papperslösa är alla som inte har permanent uppehållstillstånd (vilket innebär att flyktingar, invandrare med tillfälligt arbetstillstånd eller turistvisum inte räknas). SAC framhåller att motsvarande siffra i Sverige uppgår till ca 30-50.000. De här människorna gestaltar kapitalismens mest utpräglade krav på flexibel arbetskraft; en arbetskraft som håller tyst, som inte organiserar sig, som inte klagar. De kan behandlas hur illa som helst, de vill ändå jobba och slutar de för att det är för hemskt så kommer det nya arbetare nästa dag eller nästa år. De flesta papperslösa har inget val. En del har flytt från krig och förföljelse, andra från fattigdom. Ytterligare andra har blivit lurade i sina hemland att köpa falska arbetstillstånd för upp till 5000$. Så kommer de hit - från Latinamerika, Mellanöstern, Afrika och …steuropa - till en tillvaro präglad av osynlighet, utanförskap, förtryck, exploatering och våld.

Ett strukturellt perspektiv avslöjar dessutom den avgörande roll som papperslösa spelar i den kapitalistiska expansionen. Kapitalismen gör egentligen ingen skillnad mellan "vi" och "dom", inför företagens granskande blickar är vi alla detsamma; armar och händer som kan bygga, diska och städa. Konkurrensen mellan "vi" och "dom" är emellertid fundamental, eftersom fri konkurrens mellan olika "arbetskraftsenheter" tvingar ner priserna på arbete. Det är en enkel ekonomisk ekvation. Och där fri konkurrens vanligtvis etableras genom avreglering upprättas den här genom ökad reglering eftersom dagens frihetspropaganda endast omfattar kapitalets fria rörelser över gränserna. Ju fler människor som stängs in i tillvaron som papperslös arbetare i Fort Europa desto större är utbudet av billig arbetskraft som är villig att ta de skitjobb som det moderna konsumtionssamhället genererar. Här uppstår möjligheten att undkomma alla de konventioner om minimilöner och grundläggande rättigheter som semesterersättning, arbetsskadeförsäkring, etc, samtidigt som pressen på fackföreningarna att sänka kraven ökar i takt med arbetslösheten. Gränskontrollerna mellan "vi" och "dom" utvecklas till att bli kranar genom vilka tillförseln på billig arbetskraft kan regleras efter behov. Och behovet finns ju; hur ska vi annars försäkra oss om att "våra" företag inte flyttar produktionen till sweatshops i Asien eller Latinamerika?

Uppgiften att sprida och realisera myten om "vi" och "dom", om värdeskillnaden mellan legal och illegal, tillkommer de nationella myndigheterna och i det svenska fallet vissa fackföreningar. Myndigheterna skapar nya regler som kraftigt begränsar möjligheterna till att få asyl samtidigt som illegala invandrare nekas rätten till sjukvård och utbildning (för att inte nämna rätten till arbete under skäliga förhållanden). Samtidigt undermineras de legala invandrarnas chanser att någonsin integreras i det svenska samhället genom nedskärningar gällande svenskakurser och diskrimineringsförhindrande åtgärder. Myten om "vi" och "dom" blir allt fastare förankrad i verkligheten. Tjatet om "dom" som parasiterar på det svenska välfärdssystemet bör ställas mot det faktum att välfärdsstaten tjänat åtskilligt på de papperslösa som genom falska arbetstillstånd arbetat vitt och betalat in skatt utan att någonsin få en krona tillbaka. Tjatet om "dom" ska också relateras till ett åldrande Sverige och Europa som, förutsatt att inga genomgående förändringar genomförs, beräknas behöva ca 159 miljoner immigrerade arbetare fram till år 2050 för att hålla välfärdsystemen vid liv.

Myndigheterna väljer emellertid att inte konfrontera problemen utan att istället delegera ansvaret till fackföreningarna. Förutom att dessa i princip har lagt ner kampen för de legala arbetarnas rättigheter ska nu bl a Byggnadsarbetarförbundet dessutom agera arbetarpolis och tillsammans med företagen polisanmäla eventuell illegal arbetskraft på byggena. Genom att utge sig för att vara arbetarklassens representanter och skydda den "bra" arbetarklassen från den "dåliga" arbetsklassen försöker de dölja att de egentligen inte försöker skydda någon arbetare, bra som dålig, från arbetsköparnas exploatering.

Så blir det dags att fira första maj. Vi kan använda den här dagen till att antingen fortsätta spela med i den globala föreställning som döljer kapitalismens egentliga förehavanden världen över eller så kan vi använda den till att visa vårt motstånd mot den politiska elitens hyckleri. Genom att sudda ut den påhittade gränsen mellan "vi" och "dom" underminerar vi möjligheten till att ställa olika grupper av arbetstagare mot varandra. Istället sätter vi press på företag, fackföreningar och nationella myndigheter om öppna gränser och universell lagstiftning rörande arbete, utbildning, sjukvård och bostäder: ett Europa där människornas frihet är viktigare än kapitalets!