Sverige har fortfarande dödsstraff

---

Kategori: Papperslösa och öppna gränser

Månen är till salu. Alla som inte har nåt bättre att lägga pengarna på kan köpa sig en bit. Vad man ska ha den till vet jag inte, men man kan i alla fall stå där nån mörk natt och peka upp:
- En liten bit där uppe är min. Det har jag papper på. En liten bit av månen är min.
När vännerna sen frågar hur man kan äga den svarar man stolt:
- Jag har köpt den. För mina egna pengar.
- Men vem har du köpt den av? Hur kunde han påstå sig äga månen? Vem gav den till honom?

Alla fattar att det är absurt. Ingen kan äga månen. Ingen kan således sälja eller ens ge bort månen. Ingen har fått månen. Den som påstår sig äga månen har tagit den. Samtidigt som man säger: "Månen är min" säger man: "Den är inte din".

Resonemanget är äldre än så. Långt innan nån fick för sig att han ägde månen och började sälja bitar på internet började man dela upp denna planet. I en värld utan gränser började någon bygga staket. Och det handlade inte så mycket om att kunna hävda nåt slags rätt till ett område som om att vara först med att komma på idén, att vara först med att dela upp i mitt och ditt. Och att ha styrkan att försvara de gränser man just dragit upp.

Ingen kan äga marken

Idag förnekar stater människor rätten att vistas var de vill. Om extremt starka skäl kan anges och styrkas kan de tillåtas komma in, men staten fortsätter påstå sig ha rätten att bestämma var människor får vistas. På vilka grunder gör de detta?

Vid en första anblick kan det verka rimligt att den som var först på en plats ska ha rätten till den. Men vilka följder får det? Det blir en stor kapplöpning där den som hinner först kan lägga hela världen, och nu även andra planeter, under sig. Det blir som när barnen rusar till sandlådan och den som hinner först får bestämma vilka som får vara med och leka. Och så klart att den som är störst och starkast hinner först. Eller den som har mest pengar.

Dessutom kan knappast länder som Sverige påstå att de befolkas och styrs av de som var där först. Urinvånarna har vi sedan länge trängt undan. Istället för att leva sida vid sida med dem har vi exploaterat de marker där de levde och förhindrat dem att utöva sin kultur fritt. Allt för att göra dem till lydiga skattebetalande medborgare i Sverige.

Just skatten är för övrigt ett annat argument för varför Sverige skulle tillhöra de så kallade svenskarna. Den som inte har betalat för sig kan heller inte räkna med att få vara här. Man kan med andra ord, om inte direkt så i alla fall indirekt, köpa sig rätten att vistas på en plats. Men även detta bygger ju på den befängda tron att någon kan äga ett territorium. Man måste betala för sig, och man betalar till den som redan äger marken. IT-tekniker och idrottsstjärnor kan, genom att bidra till landets ekonomiska tillväxt, få rätten att vistas här.

Maktmissbruk att utestänga

Även privata företag gör anspråk på att ha rätt att avgöra vem som får vistas på ett område. Där marknaden får verka fritt sätter kapitalstarka aktörer upp gränser. Den "fria marknaden" är inte så fri som vissa verkar tro. Även där finns starka makthavare som förhindrar människor att utöva sina mänskliga fri- och rättigheter. Även där förhindras människor att röra sig fritt. Även där är det bara den som kan betala för sig, eller på annat sätt "förtjänar" det, som har rätten att leva sitt liv där hon själv önskar.

Men man kan inte köpa sig rätten till uppehälle på en plats! Den rätten behöver man inte betala för.

Jag får gå vart jag vill. Jag ska visa respekt mot dem runt omkring mig, men jag får gå vart jag vill. Ingen har kommit hit för att göra oss nåt ont. Människor söker sig hit för sin egen rätt och möjlighet att existera. För att få leva som fria individer i en värld som är lika mycket deras som nån annans.

Nej, tittar man på vilka grunder stater och företag har för att stänga människor ute kan man bara komma till en slutsats. De skulle aldrig medge det själva, men det enda som möjliggör deras herravälde över ett territorium är deras överlägsna styrka. Svenska staten har inte mer rätt till detta land än du! Hur många av Sveriges väljare som än förespråkar en restriktiv flykting- och invandringspolitik så ger det dem inte rätten att stänga folk ute. Det ger dem bara möjligheten. Men att man kan bestämma betyder inte att man har rätt att bestämma.

Mot enskilda individer, ofta sargade av olika svåra upplevelser som lett till att de kommit hit, står en stark stat med myndigheter, byråkrati och våldsmonopol. De kan inte hävda att de som sökt sig hit saknar rätten att uppehålla sig här. Men de kan säga att de inte får. Och de kan se till att det blir omöjligt för dem att vara här. Men det ger ingalunda staten rätt.

Det brukar kallas maktmissbruk.

Den som äger har stulit

Gränserna är inte av naturen givna. Ingen kan påstå att de fanns här från början. De är uppritade av människor. Men ingen frågade mig - ingen frågade oss! Gränserna är sociala konstruktioner, men jag accepterar dem inte. Vi är fria! Och vi har all rätt att röra oss och ta del av denna värld som är lika mycket vår som någon annans.

Jorden tillhör alla! Vi är alla lika mycket människor och ingen kan påstå sig ha rätt att bestämma över någon annan. Ingen kan säga: "Du får inte komma in"! Ingen kan säga: "Sandlådan är min. Här får bara jag och mina kompisar leka"! Den som säger sig äga en del av jorden är en tjuv! Vare sig det är ett företag, en enskild person eller en stat. Den som äger jorden har stulit den! Den har stulit den från oss, för jorden tillhör alla!

Att leva är inget brott. Ingen kan förbjuda en människa att leva. Men för att leva behöver vi vissa saker. Vi behöver ren luft att andas, mat att äta och vi behöver kläder och husrum till skydd mot väder och vind. Eftersom ingen kan förbjuda oss att leva får ingen heller ta ifrån oss vad vi behöver för att kunna leva.

Man kan inte tala om någons rättigheter samtidigt som man fråntar henne hennes möjligheter! Den som fråntar någon rätten att vistas i ett land där hon kan få skydd mot sådant som hotar hennes trygghet fråntar henne rätten att leva.

Människor förbjuds i dag att leva i Sverige. Så länge de uppehåller sig här betraktas de som illegala. Det är inte något de gör, utan det att de är. Hela deras existens är ett brott. Men sedan när är människor förbjudna? Sedan aldrig! Varje människa har rätt att leva, att andas, att lukta på blommorna, att ha makten över sitt eget liv! Det är inte den som vill vara med som begår ett brott, utan den som förbjuder andra att vara med! Det är den som säger "Du får inte vara med" som bryter mot spelets regler!

Ingen människa är illegal

/ David Eklind