De papperlösa kräver sin rätt

---

Kategori: Papperslösa och öppna gränser

Afrikansk popmusik ekar ut i universitetsbyggnaden, dagssolen skiner upp det öppna utrymmet. I mitten står ett tjugotal och dansar, andra står och äter, några är klädda i traditionella färglada afrikanska kläder. CLESP; de papperslösa studenternas kampkommité har ordnat ett folkök och delar ut flygblad. Ovanför dem hänger ett par ihopsydda lakan med en spraymallad text i rött och svart. Där står; papper till alla papperslösa. Minst 167 studenter på universitetet är illegala och saknar därför alla rättigheter till bostad, lagligt arbete, sjukvård och så vidare.

En tjej och en kille som själva studerar på universitetet och är syndikalister erbjöd mig att följa med till ockupationen. Jag träffade dem vid huvudlokalen för CNT; Frankrikes motsvarighet till SAC/SUF, när jag var där och frågade efter Sans Papiers. Det visade sig att det inte fanns någon stor organisation eller fackförening av papperslösa som kämpade för medborgarskap vilket jag trott, utan ‘sans papiers’ är bara en benämning på någon som saknar uppehållstillstånd. Dock pågår en kamp där papperslösa i grupper oberoende av varandra ockuperar bostäder, hungerstrejkar och organiserar sig.

Ockupation av universitetet

En kyrkoockupation 1995 uppmärksammade deras situation för första gången på allvar. Borgarna som då satt vid makten hade genomfört en lag, pasqua, som innebär att man riskerar fängelsestraff om man inte anger någon som man vet saknar papper. Lagen innebär också att alla skolor ska begära uppehållstillstånd för studier av alla elever. Ockupationen av kyrkan vann brett stöd, namnlistor skrevs på av folk som var beredda att hjälpa flyktingar att hålla sig gömda och därmed trotsa lagen. Saint Denis universitetet, som nu har sin största föreläsningsal ockuperad, tog också 1995 ställning och vägrade begära uppehållstillstånd av sina elever. Universitetet ligger i en betongförort utanför Paris. Det bildades efter student­upproret 1968 för att ge arbetarklassen möjlighet till universitetsutbildning. På universitetet hade det (den 14e mars år 2000) pågått en ockupation i 54 dagar. Jag frågar Nabil som är papperslös från Libanon varför de ockuperar.

-Vi kräver en kollektiv lösning nu för alla papperslösa på skolan som saknar uppehållstillstånd för studier (de gäller ett år i taget och måste varje år prövas på nytt om man vill forsätta studera eller jobba). Skolledningen försvarar det nuvarande systemet där fall för fall prövas. Varje student måste bevisa sin trovärdighet, motivation, att den verkligen är här för att studera och är duktig. Sånt kan ta flera år och under tiden har man inga rättigheter.

Varför försvarar de den nuvarande lösningen när de samtidigt tillåter er att studera utan att behöva visa upp papper?

-De stödjer vänsterkoalitionen som nu är vid makten, trots att koalitionen bara legaliserade en bråkdel av Frankrikes illegala när de vann valet och sedan dess har fler repressiva lagar drivits igenom. Vår situation har förblivit densamma, vi måste själva ta upp kampen och slåss för våra rättigheter för att bevara kraven och kraften. Universitetsledningen försvarar sig med att säga att vi bara är bråkstakar, men många lärare, studenter och organisationer som finns representerade här har tagit ställning för oss.

Den kvällen har det anordnats stödfest för CLESP. Den ockuperade salen ser ut som en amfiteater, längs med väggarna ligger madrasser staplade, här sover 50-60 personer varje natt. Två djs spelar hip hop som dundrar från högtalarna och spottar likt en kulspruta ut arga rim mot rasism. Ungdomsgäng från området är med och festar. Ingen dricker men många röker brass. Alla bjuds på kakor.

En demonstration befriade en kvinna utan papper

Nabil berättar för mig om militären som patrullerar kollektivtrafiken. De tillsattes för att skydda medborgare från terrorister, men i praktiken hjälper de polisen att kontrollera mörkhyade på legitimation. Om någon saknar giltiga papper riskerar den att bli utvisad inom 48 timmar. En kvinna i CLESP blev arresterad för några dagar sen. De agerade direkt; drog ihop folk och demonstrerade utanför polistationen där hon satt tills de släppte henne. Om hon blivit arresterad innan de organiserat sig, hade hon säkert blivit utvisad utan att någon på universitetet märkt det. Sen vi gått ut med att vi saknar papper kan alla på universitetet engagera sig för att underlätta vår situation.

Nabil berättar också att det veckan därpå ska vara ett möte mellan papperslösa studentkommitéer, som sista tiden ploppat upp som svampar i Frankrikes större städer:

-Denna kamp har en väldig potential, vi är minst en miljon papperslösa i Frankrike.

Skolans sopborstar plakat

Jag är tillbaka på Saint Denis ett par dagar senare då det är demonstration till länstyrelsens invandrarverk. Vi samlas inne i universitetet för att samla ihop folk innan vi beger oss ut. Alla bär armbindlar; de papperslösa bär röda och vi andra vita, detta för att vi med papper ska kunna se vilka vi måste försvara om polisen skulle arrestera någon. Utan armbindlarna skulle det vara omöjligt att se vilka som är vilka, alla ser lika olika eller lika liknande ut, beroende av hur man ser på det; människor från olika delar av världen eller invandrare. Ordningsmakten höjer inte på ögonbrynen, det känns som att det är lite okej att demonstrera utan demonstrationstillstånd och ockupera, att många saknar papper är en annan femma.

Framme vid förortscentrum hänger ett tjugotal barn på i demonstrationen. Skolans sopborstar har tejpats till plakat. En kvinna sjunger ut slagord i en megafon och får ett lika sjungande ackompanjemang av tåget som klappar takt och trummar med bråte som har hittats längs med vägen. Slagordet går så här:

"Det spelar ingen roll om vi är första, andra eller tredje generationens invandrare för att vårt hem är här och vi är här för att stanna!"

/ Pixy
Från Brand 1, 2001