Rapport från demonstrationen för ett utträde ur EU

Kategori: Toppmötesprotester och globaliseringsrörelsen

På kvällen fredagen 15 juni hölls den första av de två riktigt stora demonstrationerna under Göteborgstoppmötet. Parollerna var "Nej till EMU" och "Sverige ut ur EU", och arrangörer var bland annat Nej till EU, KPML(r), miljöpartiet och vänsterpartiet. Demonstrationtåget gick mellan Järntorget och Götaplatsen i Göteborg.

Inför de två stora demonstrationerna hade främst KPML(r) hetsat mot lördagens demonstration "För ett annat Europa" och idogt försvarat linjen att krav som "nej till Schengen" och "nej till kapitalets Europa" är lönlösa att ställa utan att först ena så många "nationella" samhällskrafter som möjligt bakom kravet på Sveriges utträde ur EU. Med detta, samt KPML(r):s omfattande förberedelsearbete i baktanke hade man kanske kunnat misstänka att demonstrationen skulle kännas nationalistisk och inskränkt.

Demonstrationståget kom dock att uppvisa en fantastisk bredd, och det fåtal svenska fanor som stack upp drunknade på det hela taget i sambarytmer och internationalistiska paroller. Även de inledande talen och sångframträdandena präglades i huvudsak av denna anda, även om ett sångnummer hade ett lite märkligt fokus, med bland annat märkliga påståenden om EU:s inverkan på narkotikaflödena till Sverige.

Demonstrationens riktigt obehagliga inslag kom vid samlingen vid Götaplatsen. Efter att socialdemokratiske EU-kritikern Sören Wibe hade talat om EU:s odemokratiska strukturer inledde vänsterpartiledaren Gudrun Schyman sitt tal med att rikta fokus på de sönderslagna rutorna på Avenyn och anklaga demonstrant- och aktivistgrupper för att söka sabotera den goda manifestationsstämningen. Inte med ett ord nämnde hon polisens agerande, som bara en dag tidigare bland annat hade lett till att Hvitfeldska gymnasiet, kommunal inkvarteringsplats för alla typer av demonstrantgrupper, hade stormats och utrymts, med personskador och alla andra typer av bekymmer för demonstranterna som följd. Man fick intrycket att Gudrun Schyman som enda lektyr hade haft kvällstidningarnas braskande reportage, och att hon okritiskt förmedlade detta vidare.

Bland de övriga talarna framstod annars Per Gahrton som den som på det intressantaste sättet knöt ihop EU:s repressiva strukturer med den polisinringning av Göteborg som man nu kunde bevittna.

Toivo