Den 11 november genomförde den franska polisen ett tillslag och grep ett tjugotal personer i bland annat byn Tarnac, misstänkta för sabotage mot höghastighetståg genom upphängandet av hakar på strömledningarna. Enligt polisen riktar sig tillslaget mot en "anarko-autonom rörelse". Det par som utpekas som "ledare" kommer från den situationistinfluerade tidningen Tiqquns redaktion. Gripandena skedde ett halvår efter att franska underrättelsetjänsten gått ut och varnat för att "ultravänstern" var på uppgång och kunde begå "terroristdåd", utan att leverera några bevis på sina påståenden. FBI tipsade franska underrättelsetjänsten om paret, efter deras New Yorkbesök i våras, då hemmabyggda bomber exploderade mot ett militärt värvningskontor, varefter franska polisen inledde ett halvårs spaning på paret. Tidningen Le Monde skriver dock att det inte gått att hitta några bevis som binder de gripna till tågsabotagen. Kritiker hävdar att franska underrättelsetjänsten rubricerar ihop "anarkistorganisationer" genom att fabricera samband mellan enskilda individer och få använda terrorlagar.

Följande text skrevs av ett antal kamrater i samband med gripandena i Frankrike den 11 november.

Om sabotage, betraktad som en av de ädlare konsterna

Du måste verkligen vara blind om du inte betraktar sabotage som ett av de exploaterades klassiska vapen. Och du måste ha verkligen kort minne om du glömt att i varje samhällskrig vägrar många rebeller att vänta på att alla andra ska komma i rörelse innan de uttrycker sin vrede.

Från kravallerna i november 2005 till CPE-kravallerna våren 2006, från fabriksockupationerna och kidnappningarna av direktörerna till de otaliga sabotagehandlingarna under järnverksarbetarnas rörelse i november 2007, är det uppenbart för massor av människor att vår situation av exploatering och misär inte kommer ta slut genom att vi ber om det.

I detta fängelsesamhälle förväntas vi tro att vi lever i den bästa av möjliga världar: varudemokratin. Och de försöker tvinga oss att tro på det genom elpistoler och valurnor. Krigen och förgiftandet av planeten för pengar är trots det en tydlig påminnelse om att kapitalismen är ett dödsbringande system och att staten inte är en vän, utan en fiende.

Så vi måste kämpa tillbaka, förstöra det som förstör oss. Kämpa individuellt och kollektivt var vi än befinner oss för en värld som är befriad från exploateringen och dominansens bojor. Det är inte deras strafflagar och moral som ska diktera för oss vad vi måste göra, utan vreden och etiken i var och en av oss.

Den 11 november greps tio personer i en polisiär operation ledd av terrorministern, och anklagas för att saboterat strömledningarna för höghastighetstågen helgen innan. Journalister, snutar, politiker och hyenor från alla sidor tog snabbt avstånd från en inbillad "anarko-autonom" rörelse. Utifrån samma svepskäl har tre kamrater redan gripits för att vara en "kriminell förening med terroristmål", varav några suttit i över nio månader, anklagade för att ha bränt en polisbil i Paris i maj 2007, under den explosion av ilska som uppstod som reaktion på det senaste presidentsvalet.

I "kristider", när staten öser miljarder med dollar över kapitalisterna, försöker den ännu en gång isolera några få "dåliga rebeller" för att bättre kunna ta kål på allihop. Det spelar knappast någon roll om de är skyldiga eller oskyldiga: sådana kategorier överlämnar vi åt paddorna i domstolsväsendet och deras hejduker.

På samma sätt som begäret efter frihet inte kan fångas i några initialer, är det som makten mest fruktar är ett spritt och anonymt kopierande av dessa attacker. Solidaritet mot statsterrorism, med alla passande medel.

Låt oss få vardagslivets tåg att spåra ur.

12 november 2008.

Läs mer:
The Imaginary Party
Texter av Tiqqun på svenska: 1, 2, 3.